Äktenskapet er heterosexuellt

Illustrasjon

En interessant artikkel om hvorfor en klassisk definisjon av ekteskapet både er logisk og samfunnsgagnlig.

Äktenskapet är till sin art en heterosexuell institution

  

Äktenskapet är en urgammal institution, som legat som grund för vårt samhälle genom seklerna. Ändå saknas i motionerna om äktenskapets förändring en ordentlig diskussion om definitionen av äktenskapet. Vad är ett äktenskap? Om äktenskapet inte har en fast definition, varför då bara förändra köns-aspekten? Då kan alla aspekter av äktenskapet fritt göras om. En förändring till könsneutral äktenskapslagstiftning gör ju inte äktenskapet som helhet neutralt.

Varför inte införa antalsneutral lagstiftning, så att fler än två personer kan ingå äktenskap med varandra? Varför inte införa åldersneutral lagstiftning, så att vuxna och barn kan ingå äktenskap med varandra? Varför inte införa släktneutral lagstiftning, så att föräldrar och barn eller syskon kan ingå äktenskap med varandra? Varför inte införa artneutral lagstiftning, så att människa och djur kan ingå äktenskap med varandra?

 

Historiskt är äktenskapet till sin definition en förening mellan en man och en kvinna, som för resten av sina liv överlåter sig åt varandra och åt de barn som deras förening ger upphov till. En av äktenskapets huvudfunktioner och ett centralt inslag i den klassiska definitionen av äktenskapet är därför barnen. Den heterosexuella gemenskapen är unik genom den reproduktiva möjligheten, något som andra sexuella gemenskaper saknar.

Detta innebär att historiskt är äktenskapet heterosexuellt till sin definition.

Vi talar mycket om hetero-normen i dag och om att inte tvinga homosexuella in under den normen. Vi måste alla respekteras i vår egenart. Men detta gäller också åt motsatt håll. Äktenskapet är till sin egenart en heterosexuell institution och bör respekteras som sådan och inte tvingas till förändring utifrån en queer-definition eller en homo-norm.

 

I vårt pluralistiska samhälle finns olika samlevnadsmodeller sida vid sida och nya kommer säkert att växa fram efter hand. Men det är inget argument för att definitionen av den klassiska samlevnadsformen – äktenskapet – måste förändras till något som går emot dess egenart.

 

Från samhällets sida finns det dessutom stor anledning att på ett särskilt sätt skapa förutsättningar för trygga uppväxtmiljöer för barnen. Eftersom varje barn har sitt ursprung i en man och en kvinna och för sin utveckling behöver relationer till båda sina föräldrar, bör samhället behålla den heterosexuella definitionen av äktenskapet. Det är ett sätt att markera det faktum att vår existens grundar sig på den heterosexuella relationen och en sådan markering stärker långsiktigt möjligheten för fler barn att få förmånen att växa upp med den man och den kvinna som är deras ursprung. Lagutskottet bör därför avvisa motionerna om könsneutral äktenskapslagstiftning alternativt låta dem gå på remiss innan beslut tas i frågan.

 

Det är ett smärre antal argument som går igen i flera av motionerna. Det handlar bland annat om (1) allas lika värde, (2) statens uppgift att motverka diskriminering, (3) att samhället inte ska favorisera en viss livsstil och (4) att många vuxna och barn redan i dag lever i andra konstellationer och familjebildningar än det klassiska äktenskapet. Men argumenten är inte övertygande. Problemet är inte de principer som hävdas, utan det sätt på vilket dessa principer tillämpas på enskilda områden – utan en diskussion om vilka ytterligare principer som är relevanta för just det området.

 

Alla människors lika värde är en grundläggande demokratisk utgångspunkt, men den innebär inte automatiskt att alla människor på varje område har samma rättigheter. Endast svenska medborgare, som är över 18 år och som inte omyndigförklarats, har rösträtt. Men det är inte en kränkning av alla människors lika värde; det är en naturlig begränsning utifrån rösträttens innebörd. Att äktenskapet har en heterosexuell definition behöver därför inte utgöra en kränkning av principen om allas lika värde.
 

 

 

Statens uppgift att motverka diskriminering är en viktig uppgift, men det innebär inte heller att alla automatiskt ska ha samma rättigheter på alla områden. Att en köttätare inte blir anställd i en veganrörelse är inte diskriminering, det är respekt för olika sammanhangs egenart. Att homosexuella inte får gifta sig behöver därför inte vara diskriminerande.
 

 

 

Att samhället inte ska favorisera en viss livsstil är också sant, men inte heller det är självklart på alla områden. Satsningar som staten gör på utbildning och kultur innebär en favorisering av vissa sätt att leva. Vad gäller lagstiftning kring droger är inte heller samhället neutralt. Det är väsentligt för varje samhälle att på grundläggande områden skapa goda förutsättningar för samhällets utveckling. Att det heterosexuella äktenskapet markeras behöver därför inte utgöra en felaktig favorisering.

 

Det är ett faktum sedan många år att både vuxna och barn lever i andra konstellationer och enligt andra mönster än det traditionella äktenskapet. Självklart ska samhället ge både frihet, skydd och stöd åt alla medborgare. Andra samlevnadsformer regleras därför också i lagstiftningen. Men det motsäger inte att samhället fortfarande kan ha anledning att behålla den klassiska definitionen av äktenskapet och på så sätt stryka under den grundläggande funktionen som den heterosexuella relationen har för samhällets fortlevnad.
 

Artikkelen er skrevet av Stefan Gustavsson og gjengitt med forfatterens tillatelse.

Åpne utskriftsversjon